I början av 90-talet studerade jag vid journalisthögskolan i Göteborg. I samband med en övningsuppgift intervjuade jag en av de högsta företrädarna för hela Sveriges yrkesfiskarkår, men stationerad i min västsvenska studiestad.
Jag berättade att min familj fiskade i Hälsingland. Redan då, på den tiden, utbrast han:
-Det går väl inte att leva på fiske där!
Uppenbarligen klarade både min pappa och farbror det, snart också min bror.
Ungefär lika länge är det sedan den statliga utredningen Fisk och Fusk i princip dömde ut alla yrkesfiskare som skattesmitare, eftersom slutsatsen var att det inte gick att leva på de inkomster som de taxerade.
Jag visste att det gick. Kanske var yrkesfiskarna ett speciellt folk som accepterade en materiell levnadsnivå som andra människor aldrig skulle tolerera, men en viktig förklaring var också att de flesta hade ett redan betalt boende, fiskeutrustning och båtar, ärvt och färdigamorterat. Det kan vara ett hinder för dem som skulle vilja börja fiska, utan att verksamheten redan finns i familjen.
I den uppmärksammade tv-dokumentären om torskfiske dömde en företrädare för det storskaliga fisket ut kustfiskare som naiva bohemer som försökte leva på noll och intet.
För mig är ett sådant uttalande ett slag mot alla småföretagare, oavsett bransch! Jag anser att företagare själva måste få avgöra hur lönsam en verksamhet behöver vara. Det finns många småföretagare även inom andra branscher som nöjer sig med små inkomster. De kan istället se ett värde i att få arbeta med något de verkligen brinner för. Småföretag finns dessutom på landsbygden och kan vara en förutsättning för att kunna bo kvar där man vill leva sitt liv.
Men på samma sätt som bland andra småföretagare är jag övertygad om att småskaliga kustfiskare också kan vara riktigt lönsamt.
Det är rätt att Bottenhavet är tämligen fattigt på värdefulla fiskarter och det finns inte förutsättningar för mängdfiske på till exempel strömming.
Alldeles utanför älvarna går det att tjäna rätt mycket pengar på laxfiske, men säsongen för det fisket är mycket kort och de som fiskar lax behöver oftast kombinera det med annan verksamhet, kanske ett helt annat yrke.
I norra Norrland finns det lönsamma fisket efter siklöja, men licenssystemet gör att det nästan bara får bedrivas av lokala fiskare i det området. Eftersom fiskare från norra Norrland brukar åka söderut för att fiska strömming på vårarna, har fiskare från södra Norrland försökt få licens för siklöjfiske, men utan framgång.
Det är förädlingen och kopplingen till turismen som jag tror skapar möjlighet för en lönsamma och framgångsrika verksamheter med i södra Norrland.
Där tror jag det finns utrymme för mycket kreativitet och innovation. Det som behövs är driftiga företagare med framtidstro!
