Se förslaget nedan

Till Näringsdepartementet

2021-08-27

Förslag till åtgärder för att säkerställa tillgången på strömming i södra Bottenhavet

Producentorganisationen Kustfiskarna Bottenhavet begär en tillfällig och tidsbegränsad fredning av strömming inom ett 10*20 nautiska mil stort område i södra Bottenhavet där trålförbud ska gälla under perioden 1 januari-31 mars 2022. Detta i avvaktan på det åtgärdspaket som Havs- och Vattenmyndigheten lanserat i syfte att ge sillen/strömmingen i Östersjön ökat skydd.

Anledningen är den mycket kraftiga nedgången i det kustnära strömmingsfiskets fångster under 2021 vilket medfört en akut brist på strömming för surströmmingsnäringen och den regionala beredningsindustrin.

Enligt ICES och SLU aqua finns det i Bottenhavet en god tillgång på i synnerhet mindre strömming vilket medfört att kvoten höjts kraftigt. Vi ser en stor fara att fisket i vårt föreslagna område ytterligare försämrar tillgången på vårlekande strömming och får som direkt följd att företag kommer läggas ner.

Avsikten är inte att fullständigt stoppa det storskaliga pelagiska fisket som kommer påverkas marginellt av fredningsområdet utsträckning. Däremot är avsikten att säkra arbetstillfällen inom kustfisket och för surströmmingsnäringen.

Producentorganisationen Kustfiskarna Bottenhavet företräder 26 kustfiskare och arbetar i nära kontakt med surströmmingsindustrin. Tillsammans omsätter yrkesfisket och surströmmingsproducenterna ca 100 miljoner och sysselsätter omkring 70 personer. Våra företag bidrar till en hållbar livsmedelsproduktion, lokala arbetstillfällen och ett levande kulturarv.

Som näring är vi djupt oroade över strömmingsbeståndet i Bottenhavet som befinner sig i en akut kris och är i behov av omedelbara skyddsåtgärder. Strömmingsfångsterna för det kustnära yrkesfisket har minskat under ett flertal år och 2021 års fångster har i stort sett uteblivit med minskningarna upptill 90 procent i förhållande till 2020. Utöver kraftigt minskade fångster så minskar även storleken på strömmingen vilken gör att den inte kan användas till livsmedel. De synbara de negativa effekterna på beståndet kan i korthet sammanfattas till följande:

• Mycket stor nedgång i fångster 2021 jämfört med 2020
• Kraftig minskning av andelen storvuxen strömming som kan användas till humankonsumtion. (1/3 så mycket så stor strömming idag som för tio år sedan.
• Negativa effekter på ekosystemet pga. mindre strömming. spiggen ökar kraftigt och slår ut reproduktionen hos kustfisk, sälarna blir magra och söker sig in mot kusten i

Om inte strömmingsbeståndet har möjlighet att återhämta sig och de dåliga fångsterna kvarstår så försvinner förutsättningar att bedriva surströmmingsproduktion och ett levande kustnära yrkesfiske. För ekosystemet där strömmingen är en nyckelart är risken stor att de negativa effekterna blir irreversibla och strömmingsbeståndet går samma öde till mötes som det nu kollapsade torskbeståndet i centrala Östersjön.  parallellt med de minskande fångsterna har det industriella fisket ökat kraftigt och år 2021 ökades kvoterna med 86 procent.

Krisen inom kustfisket, surströmmingsindustrin och för strömmingsbeståndet har blivit alltmer påtaglig i debatten, såväl länsstyrelser som, forskare, miljöorganisationer och riksdagspolitiker förespråkar olika former av åtgärder för att värna kustfisket och strömmingsbestånden.

Vi anser att en viktig orsak till problematiken är den nuvarande förvaltningsmodellen som bygger på att kvoterna baseras på Maximalt hållbart uttag (MSY) samt att strömmingen förvaltas som en rådgivningsenhet för Bottenviken och Bottenhavet. Effekterna av att strömmingen förvaltas enligt MSY är att uttaget av en enskild fiskart baseras på biomassan och inte ålders- eller storleksstrukturen. Nya studier av strömmingen i Östersjön visar även att strömmingen har stora genetiska skillnader i strömmingens DNA och är uppdelad i olika delbestånd och att det därför finns ett behov att anpassa förvaltningen efter bestånden regionala uppdelning.

SLU aqua har även konstaterat att en konsekvens av att strömmingen förvaltas enligt MSY är att andelen storvuxen strömming som kan användas för humankonsumtion blir allt mindre samtidigt som tillväxten blir långsammare och könsmognaden sker tidigare.

Att strömmingsbeståndet bör ha en naturlig storlekssammansättning finns angivet som målsättning i vattendirektivet, den gemensamma fiskeripolitikens förordningar och havsmiljödirektivet som sedan 2010 införlivats i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen.

Kvoterna för strömmingsfisket är även baserad på rådgivning på ICES där det finns en stor osäkerhet avseende beståndens verkliga storlek. Som exempel har nya beståndsuppskattningar för sillbeståndet i centrala Östersjön visat att mängden fisk varit betydligt överskattat och fisketrycket underskattat vilket medfört att det sedan 2005 pågått ett överfiske över den kritiska gränsen för fiskeridödligheten (FMSY).

Våren 2021 lanserade Havs och Vattenmyndigheten ett åtgärdspaket med syfte att bland annat undersöka förutsättningarna att införa ett förstärkt skydd av rekryterings och uppväxtområden samt att genomföra en översyn trålfiskegränser och trålfiskeområden. De föreslagna förvaltningsåtgärderna kommer om de genomförs tidigast implementeras 2023 vilket är alltför sent med tanke på den allvarliga situationen. Varken strömmingsbeståndet eller skogsbränder kan bekämpas genom långsamma utredningar utan kräver omedelbara åtgärder. 

Våra företag är lokalt förankrade och har som näring bidragit med att trygga livsmedelsförsörjningen och arbetstillfällen på landsbygden i hundratals år. Inom ett fåtal kommer våra företag att försvinna om inget görs.

Vi ställer oss därför frågan vad syftet är med havsmiljödirektivet om inte regeringen utnyttjar de möjligheter till åtgärder som finns?

Sverige har möjligheter att verka för och långsiktigt implementera kraftfulla åtgärder med bland annat stöd av havsmiljödirektivet och artikel 19 och 20 GFPN:s grundförordning samt med stöd av GFP genom regionalt arbetssätt inom det regionala organet BALTFISH. Förutsättningarna är att regeringen väljer att tillämpa förordningarna samt driver frågan om åtgärder mot BALTFISH samt EU-kommissionen.

Som exempel på nationell förvaltning i syfte att bevara lokala strömmingsbestånd tillämpar Estland och Lettland flera former åtgärder i Rigabukten för att förhindra överfiske.

Vi är medvetna om att den gemensamma fiskeripolitiken begränsar handlingsmöjligheterna, men inom ramen för GFP:n finns både möjligheter att införa regleringar och kraftfullt driva frågan om bevarande av strömmingsbestånden mot EU kommissionen.

Förslag

Med hänsyn till den akuta situationen för de regionala företag som är beroende som är beroende av kustfiskets fångster så begär PO Kustfiskarna Bottenhavet ett tillfälligt fredningsområde för strömming där trålförbud ska gälla under perioden 1 januari-31 mars 31 2022. Området begränsas i nord av latitud nord 61.15 i syd latitud 61.05 i väst longitud 17.35 och i ost longitud 18.20 se bifogad karta. PO Kustfiskarna Bottenhavet ser fram mot en fortsatt dialog i frågan.

                                                 Carl-Åke Wallin                                                           

                                  Ordförande Kustfiskarna Bottenhavet                               

Kopia Havs o Vattenmyndigheten