Motståndet och protesterna ökar mot det storskaliga industrifisket i Bottenhavet och norra Östersjön.
De äldre Kustfiskarna i Bottenhavet har egna erfarenheter av hur storskaligt fiske kan dammsuga Bottenhavet och göra strömmingsfiske i det närmaste omöjligt för flera år framåt.
Före julhelgen 1975 siktades en östtysk armada med ett 40-tal trålare och tre moderfartyg utanför södra Norrlandskusten.
Redan i början av januari 1976 träffade Hälsinge-Kuriren fiskarbröderna Sune, Urban och Stefan Jonsson som kände stor oro för vad konsekvenserna skulle bli av konkurrens från statsägda båtar från kommunistlandet på andra sidan Östersjön, trots att de höll sig på internationellt vatten, minst tolv sjömil utanför svenska kusten.
-Det här kommer att bli vår död, sa Sune Jonsson.
Båtarna var tre gånger större än bröderna Jonssons egna trålare. Rena ”fiskekriget” var artikelns rubrik.
Året därpå hade bröderna Jonsson skaffat en ny båt.
-Vi provade att fiska här hemma på hösten, men det var dåligt fiske, så året därpå åkte vi ner och fiskade i Stockholm och sedan var vi nere i Blekinge också. Det var fyra eller fem år som vi var borta och fiskade. Fisket var dåligt här hemma under de åren, men hur mycket det berodde på att de där östtyskarna, är väl svårt att säga, säger Sune Jonsson.
Carl-Åke Wallin var redan då aktiv yrkesfiskare på en mindre trålare.
-Vi som blev kvar hemma här fick ju gå nära land och försöka hitta det lilla som fanns kvar. Vi var inte ute på Eystrasaltbanken på flera år.
Den ekonomiska föreningen Gävlefisks årsredovisningar från 1976 och 1977 visar vad som hände med strömmingsfisket i Bottenhavet under mitten av 70-talet.
1975 landades och såldes 5,1 miljoner kilo av Gävlefisks medlemmar längs kusten från norra Uppland till och med Västerbotten. 1976 hade fångsterna minskat till 4 miljoner kilo, alltså en minskningen med över 20 procent. ”Det intensiva fisket som bedrevs av polska och östtyska trålare i södra Bottenhavet hösten 1975, bedöms vara förklaringen till den svaga tillgång som dessa vatten numera uppvisar. Framtiden för ett lönsamt Norrlandsfiske är därmed fortfarande mycket oviss.” står det i årsredovisningen för 1976.
Det skulle bli ännu sämre. Året därpå landade Gävlefisks medlemmar bara 2,7 miljoner kilo. På två år hade strömmingsfångsterna nästan halverats.”För många av våra medlemmar har detta medfört betydande ekonomiska påfrestningar” står det i årsredovisningen för 1977.
-Ändå är statistiken från Gävlefisk missvisande för Bottenhavet. Egentligen var tappet ännu större. Fram till 1976 tog Gävlefisk bara emot fångster från Bottenhavet. Från och med 1977 började Gävlefisk att också ta hem medlemmarnas fångster från Gräddö och Nynäshamn, säger Carl-Åke Wallin.
Han är fortfarande aktiv kustfiskare och ordförande för Producentorganisationen Kustfiskarna i Bottenhavet. Vid sidan av säl, skarv och omfattande regelkrångel, ser han det storskaliga industrifisket till fiskmjöl som ett av de största hoten mot kustfisket i Bottenhavet.
-När det var som flest trålare längs den här kuststräckan så fiskade vi fem miljoner kilo per år och det klarade Bottenhavet, säger han.
Han började fiska på heltid 1970 med 55-fotstrålaren Rönnskär.
-Då såg året ungefär ut så här: Vintrarna fiskade vi bottentrål på Sylen eller utanför Storjungfrun, om det var isfritt. Annars var det tvåbåtsflyttrål i Nynäshamn. I mitten av maj slog vi stopp för att måla och göra annat underhåll på båten. I början av juli startade vi med ett mellanvattensfiske med flyttrål där brytningen mellan kallt och varmt vatten bestämde djupet där vi fiskade. Detta fiske pågick ungefär till mitten av oktober då var det åter dags att ta fram bottentrålen och bege sig ut till Eystrasaltbanken.
Det är det mellanvattensfisket som Carl-Åke säger försvann under åren 1975 till 1980.
-Sen återkom det fram till 1999. Då upphörde det på nytt. Att det har ett samband med ett hårt fisketryck känns för mig mycket sannolikt. Det är nu litet och har så varit de senaste 15 åren. Det finns inga tecken på att det blir större, Samma förhållande var det under åren efter östtyskarnas fiske.
Fem miljoner kilo var alltså det Gävlefisk landade 1975, före nedgången som beskrivits här ovan,
Den stora skillnaden jämfört med för några decennier sedan, är att det finska fisket ökat, säger Carl-Åke Wallin.
-Jag tror vi kan ha ett industrifiske, men inte så omfattande som i dag. För vi måste se till att havet och kusten mår bra, för det är de rikliga strömmingslekarna som föder många andra arter.
Om det ska finnas säl och skarv efter kusten, så måste även industrifisket dela med sig, anser han.
-Förr så var det bara ett fåtal finska båtar, från Åland, som fiskade här utanför. Efter EU-inträdet 1994 fick finnarna mycket pengar från EU som gjorde att de kunde köpa flera stora båtar. Tidigare fiskade de mest närmare land. Det är väl det fisket som flyttat ut.
Prishöjningen på fiskmjöl har naturligtvis bidragit till ett ökat industrifiske och EU s ide om att begränsa fisket med fiskerättigheter blir bara ett hinder för nyetablering och för konsumtionsfiske, anser Carl-Åke Wallin.
I nuläget finns det 15 större finsk-registrerade trålare som fiskar rätt nära den svenska Bottenhavs-kusten. Av dem är nio estniskt ägda och en svenskägd.
-Det bör också nämnas att Estland fått EU-stöd för att skrota sin fiskeflotta. Detta stöd har då ibland hjälpt till att köpa in sig i det finska fisket. Vår förvaltande myndighet har sedan vi genom ett EES/EFTA avtal fick minskade fiskevatten i Nordsjön för vana att flytta västkustens problem vidare, vilket vi nu ser i bristen på torsk. I Östersjön har exempelvis många bidrag betalats ut till torskrensmaskiner för att styra om fisket.
Se Bottenhavet som ett innanhav där fiskarna inte växer så fort, är Carl-Åke Wallins åsikt.
-Låt verkligheten styra, inte några uppskattningar bara för att fångsterna ökar. Det gör de ju tack vare en ökad tråltid, finmaskiga trålar och större motorer.
Han är övertygad om att fisket är för stort, men ser en framtid där man fiskar för konsumtion och använder bifångster och fiskrens till fiskmjöl.
-Alla kommer långsiktigt att bli vinnare på ett minskat fisketryck!
