Vem ligger egentligen bakom den här bloggen?
Det är den nystartade producentorganisationen Kustfiskarna i Bottenhavet, som organiserar yrkesfiskare, och andra som arbetar inom yrkesfiskarnas verksamheter, i norra Uppland, Gävleborg och Västernorrland.
Tidigare i år togs beslutet att avveckla producentorganisationen Gävlefisk, som nu under många år saknat verksamhet, men som en gång i tiden bildades för att hämta upp yrkesfiskarnas fångster och sköta försäljningen. En del förädling hade också Gävlefisk, bland annat en stor filémaskin för strömming i Gävle.
Nu bedrivs yrkesfisket i södra Norrland på ett helt annat sätt och behovet av en producent-organisation handlar mer om att bevaka yrkeskårens intressen gentemot myndigheter, sprida kunskap till allmänheten om vad kustfisket har att erbjuda och skapa opinion för att förbättra förutsättningarna för det småskaliga fisket.
Därav en sådan här blogg.
Vem är då jag som skriver bloggen och tar mig friheten att både tycka till och använda jagform?
Jag heter Joakim Westlund, arbetade som journalist i över 20 år och numera är politiskt aktiv.
Men framför allt är jag fiskarson och uppvuxen i Skärså fiskeläge utanför Söderhamn. Under 30- och 40-talen fanns där över 30 båtlag med minst två man i varje. Det var ett av Norrlands absolut största fiskelägen.
Jag känner naturligtvis till historien och har under mina egna 50 levnadsår kunnat följa utvecklingen på nära håll.
Redan under 50- och 60-talen krympte fiskarkåren rejält. Industrin gick på högvarv och kunde erbjuda den uppväxande generationen både bättre förtjänster och arbetsförhållanden.
Min pappa och farbror hörde till ett fåtal Skärsåbor som fortsatte med fisket och vågade satsa på dåtidens nymodigheter när de köpte en liten trålare.
Min bror började för 30 år sedan att fiska med dem som gymnasielärling. Då gick arbetet fortfarande till största delen ut på att fiska så mycket som möjligt (även om det även då fanns olika begränsningar). Sedan var det i princip bara att låta Gävlefisk hämta fångsterna och sköta resten.
De andra i fiskelaget avgick med ålderns rätt och till slut var brorsan den ende Skärsåfiskaren kvar. Gävlefisk försvann och han hade ingenstans att leverera sina fångster till grossist.
Men han är ett exempel på att det går att anpassa sig till de nya förutsättningarna. År 2000 byggde han ett ordentligt rökeri som han nu vuxit ur. I somras nyinvigde han rökeriet rejält utbyggt med separat butik, kök och kafédel.
De minskade fiskkvantiteterna har han kunnat kompensera med den egna förädlingsverksamheten. Numera arbetar både han och hans sambo heltid i verksamheten. De försörjer sig på det, även om det naturligtvis säsongsvis innebär enormt många arbetstimmar.
Yrkesfiskarna i södra Norrland kommer aldrig att bli lika många som för 70-80 år sedan. Utmaningen nu är att någon ska ta över efter de som med nödvändighet kommer att sluta de närmaste åren. Brorsan är 46 år, men hör tyvärr till undantagen. Medelåldern är annars hög i kåren.
