Alla kan äta strömming i jul!
Hur kan jag då uppmuntra människor att äta giftig fisk på sitt julbord?
Naturligtvis ska man ta forskarnas varningar på allvar, men när det gäller dioxin i strömming så tycker jag att allmänhetens rädsla fått helt andra proportioner än vad som egentligen sägs.
Det har alltid bara varit barn och kvinnor i fertil ålder som varit riskgrupper i Livmedelsverkets kostråd.
Övriga kan enligt samma kostråd äta strömming en gång i veckan. I dagens Sverige är det mycket få som ens är i närheten av en sådan konsumtion.
Men Livsmedelsverket uttalar inget totalförbud ens för riskgrupperna. Rekommendationen för dem är är högst två till tre gånger per år.
Alla svenskar kan alltså med myndighetens välsignelse äta strömming både på jul-, påsk- och midsommarbordet!
Livmedelsverket har regeringens uppdrag att informera befolkningen om riskerna, men när kostråden påverkar en hel bransch så mycket, tycker jag att Livsmedelsverket också borde ha en skyldighet att informera om den konsumtion som bedöms som ofarlig!
Pappers- och massaindustrin kräkte ut gifter i Bottenhavet och Bottenviken i mitten av 1900-talet. Även om industrin nästan kommit till rätta med sina utsläppsproblem, är det ju tyvärr så att mycket av gifterna finns kvar i havet.
Det har ändå funnits olika uppfattningar om hur höga halterna varit i fisken. Yrkesfiskarna själva har tagit prover och oberoende institut har visat på lägre nivåer än de officiella. Tyvärr har Livmedelsverket inte varit öppna för dialog. För ett antal år sedan skrev myndighetens företrädare till och med en insändare i lokalpress som avfärdade de avvikande resultaten med maktspråk och skrämselpropaganda.
Nu verkar alla ändå överens om att halterna sjunkit de senaste åren. Problemet är bara att de europeiska instanserna då lägligt är i färd med att sänker gränsvärdena, så att strömmingen och havslaxen trots den tydliga förbättringen inte klarar kraven.
Men bättre har det i alla fall blivit!
